Förhoppning och besvikelse!

I tisdags var jag i Oskarshamn för att träffa den nya läkaren, Lars Good. Han är en välkänt duktig ortoped och jag hade stora förväntningar att han skulle kunna hjälpa mig. Tyvärr sa även han att han inte har tillräckliga kunskaper för att kunna hjälpa mig. Lars sa också han skulle diskutera med min "gamla" läkare om hur de ska gå vidare med mig. Fortsatt sjukgymnastik för att stärka musklerna rekommenderade han mig. Känslan jag fick när jag gick därifrån var att detta var mitt liv i framtiden, att jag måste acceptera och anpassa mitt liv efter vad jag klarar av p.g.a. knät. Det accepterar jag inte utan att ha undersökt alla möjligheter! Jag gick därifrån mycket besviken och ledsen, men ju mer distans jag får till samtalet med läkaren så blir jag irriterad och arg. Bland det sista läkaren sa var att han som sagt skulle prata med min ordinarie läkare och att de skulle fundera på vem i Sverige de kan remittera mig till och som skulle kunna ha kunskaperna och kunnandet att hjälpa mig. Så nu hoppas jag på ett snabbt besked om vem ska få åka till (om det kommer).