Efterlyst!

Jag satt och läste i en bok i soffan ikväll samtidigt som Efterlyst var på tv3 när det kom ett inslag som fick mig att bli intresserad och samtidigt förbannad. Inslaget handlade om att en man ringer till unga pojkar i 10-årsåldern och frågar ut dem om deras duschvanor och kroppar. Dessutom två gånger till samma pojk! Att han vågar! Horribelt!! Hoppas verkligen att någon känner igen hans röst och tipsar till polisen!

Den mörka ängeln

Vårvindarna viner över Gotland när den nya kongresshallen intill Visby hamn ska invigas. Alla öns potentater är inbjudna och festfixaren Viktor Algård lyckas genomföra arrangemanget perfekt. Men det ska bli hans sista fest. Morgonen därpå hittas han mördad i en undanskymd personalhiss i byggnaden.
Kort efter mordet totalförstörs tre sommarstugor i en våldsam brand ute vid ett raukområde på södra Gotland.
Kommissarie Knutas söker kopplingar och ställs inför ett mörkt drama som tvingar honom att konfronteras med egna problem.


TV-journalisten Johan Berg tar hjälp av sin Emma för att söka sanningen, vilket får förödande konsekvenser.
Och i utredningens skugga skymtar den mörka ängeln, oåtkomlig och obeveklig.
 
Bok nr 6 av Mari Jungstedt är inte en av hennes bästa i serien om kommissarei Anders Knutas. Den är ok, men har inte samma sting som de tidigare. Jag fick aldrig samma känsla som jag haft i de tidigare böckerna, d.v.s.att jag inte ville släppa dem ifrån mig förrän jag läst färdigt den.
Jag tycker att handlingen var rätt tunn och jag fick inte grepp om händelserna och personerna. Det positiva var att Anders Knutas närmaste medarbetare Karin Jacobsson äntligen berättade sin hemlighet för kommissarien. Jag nedslås ändå inte av denna bok utan ser fram emot nästa bok av Mari Jungstedt!

Näe, färdig!

Varför ska vi egentligen ändra på tiderna!? Visst, det känns skönt att det är ljusare om kvällarna, men just nu har sömnen sprungit ifrån mig. Och jag är inte ensam om att tycka så. I morse fick Lovisa väcka Aylin, Noah och mig. Hade hon inte gjort det så hade vi säkert sovit en lång stund till. När hon väckte Noah så vände han sig bara om igen och sa "Näe, färdig!" Han menade att han inte sovit färdigt! :)
Jag tror det känns bättre om någon dag när jag kommit ifatt sömnen.

Sol, lekpark och lunchkorg

Nu är vi på väg till Skälby lekpark i Kalmar med lunchkorgen för att leka och ha det trevligt!

Stackarn! Vilka föräldrar han har!

I lördags var vi och badade på Äventysbadet i Kalmar och där råkade Noah slå i sin vänstra stortå och det blev ett litet sår. Han fick ett plåster och det var som om hela världen gick under! Inget påster skrek han! Men han glömde snart bort plåstret och påmindes bara om det när han fick syn på det. Vid vissa tillfällen klagade han lite över att det gjorde ont i tån, men tyvärr la vi inte så stor vikt vid det. Igår när vi tog bort plåstret upptäckte vi att det var inflammerat och idag ringde jag till vårdcentralen i Ljungbyholm. Vi fick komma dit i eftermiddags och den läkaren tyckte det såg illa ut. Då kände jag mig som en dålig förälder som inte tagit hans tå på stor allvar. Läkaren stack hål på det inflammerade och nu ska vi badda hans tå med alsolsprit morgon och kväll. När sköterskan sa att hon skulle sätta ett plåster på tån skrek han återigen "Inget påster!" Nä, sa sköterskan. Det är som en liten mössa på stortån. Ingen mössa på stortån skrek Noah då! :) Dessutom fick han penicillin som han också ska ta morgon och kväll. Undra hur det ska gå!? I kväll gick det bra, men det är 19 gånger till. Hoppas att detta hjälper nu så att han slipper ha ont i stortån och vi kan lätta vårt samvete lite! Han tyckte det var en hemsk upplevelse i eftermiddags och redan när vi klev ur bilen på parkeringen utanför vårdcentralen kände han igen sig och sa: Där är doktorn! När vi efteråt berömde honom för att det gått så bra så blev han stolt och kände sig duktig. :)

Förhoppning och besvikelse!

I tisdags var jag i Oskarshamn för att träffa den nya läkaren, Lars Good. Han är en välkänt duktig ortoped och jag hade stora förväntningar att han skulle kunna hjälpa mig. Tyvärr sa även han att han inte har tillräckliga kunskaper för att kunna hjälpa mig. Lars sa också han skulle diskutera med min "gamla" läkare om hur de ska gå vidare med mig. Fortsatt sjukgymnastik för att stärka musklerna rekommenderade han mig. Känslan jag fick när jag gick därifrån var att detta var mitt liv i framtiden, att jag måste acceptera och anpassa mitt liv efter vad jag klarar av p.g.a. knät. Det accepterar jag inte utan att ha undersökt alla möjligheter! Jag gick därifrån mycket besviken och ledsen, men ju mer distans jag får till samtalet med läkaren så blir jag irriterad och arg. Bland det sista läkaren sa var att han som sagt skulle prata med min ordinarie läkare och att de skulle fundera på vem i Sverige de kan remittera mig till och som skulle kunna ha kunskaperna och kunnandet att hjälpa mig. Så nu hoppas jag på ett snabbt besked om vem ska få åka till (om det kommer).

I denna ljuva sommartid!

“Han började springa norrut längs med vattenbrynet. Molnen jagade över den blygrå himlen och sanden var tung att trampa efter nattens regn. Det dröjde inte länge förrän han var genomsvettig. Borta vid udden vände han om. Tankarna klarnade när han sprang. Det var som om han fick rast.

På vägen tillbaka upptäckte han en figur långt borta som kom gående åt hans håll, men som plötsligt snubblade till och föll omkull i sanden. Blev liggande utan att försöka resa sig upp. Han sprang oroligt fram.

- Hur är det?

Ansiktet som vändes emot honom var uttryckslöst, blicken kall och likgiltig. Frågan lämnades obesvarad. I några sekunder stod tiden stilla, han stelnade till. En oroväckande känsla i magen. Djupt nere i hans inre gömda rum väcktes något till liv, något han försökt begrava i åratal. Till sist hade det kommit ifatt. En pistolmynning pekade rakt emot honom. Automatiskt sjönk han ner på knä, i hans huvud blev allt tyst. Tankarna upphörde.”

En gotländsk snickare och småbarnsfar från Slite skjuts kallblodigt ihjäl på en campingplats på Fårö. Det blir Karin Jacobssons första stora fall som biträdande kriminalchef då kommissarie Anders Knutas är på semester. Journalisten Johan Berg gräver efter sanningen, samtidigt som han kämpar för att få tillbaka sin stora kärlek Emma Winarve.

Den mörka änglen är Mari Jungstedts femte bok om kommissarie Anders Knutas. Precis som i hennes tidigare böcker är inte lätt att förutse slutet förrän de sista sidorna, även om Mari i denna bok frångår lite av sin mystik och man får följa ett sidospår som gör att man kan ana lite mer än vad man kunde göra i de andra böckerna. Det är inte en av hennes bästa böcker in serien, men den har ett bra flyt och driv i handlingen. Jag ser fram emot att dyka ner i nästa bok!

Den döende dandyn!

En vinterkall söndagsmorgon hittas en mördad man upphängd till allmän beskådan i en port i Visby ringmur. Offret är den väl ansedde konsthandlaren Egon Wallin som dagen före haft en succéartad vernissage där en litauisk konstnär visat sina verk.
Kommissarie Anders Knutas och hans kolleger undersöker fallet och finner att Egon Wallin stod i begrepp att lämna sitt gamla liv; sin hustru sedan tjugo år, galleriet och bostaden på Gotland. I största hemlighet hade han förberett sitt uppbrott. Vart var han på väg och varför?
När en stöld av konstnären Nils Dardels berömda målning "Den döende dandyn" inträffar i Stockholm blottläggs tydliga samband med mordet på den gotländske konsthandlaren och mediaintresset blir enormt. TV-reportern Johan Berg går sina egna vägar för att söka fakta. Han är något avgörande på spåren utan att se konsekvenserna av sin våghalsiga framfart. Relationen med gotländskan Emma Winarve äventyras -- men också deras lilla dotters liv.
I de eleganta konstsalongerna rör sig en iskall mördare - oberäknelig och närmare än någon kan ana.
 
Den döende dandyn fortsätter i samma spår som i de tidigare böckerna av Mari Jungstedt. De är lättlästa, spännande och har intressanta intriger. Jag gillar det sätt som Mari Jungstedt skildrar de olika huvudpersonerna och hur deras liv vävs samman, det lyfter handlingen och man lever sig lätt in i deras liv.

Fyrmästarens dotter

Vid en upprustning av fyrpersonalens bostäder på ön Hamneskär utanför Marstrand görs en obehaglig upptäckt: bakom en vägg i matkällaren hittas kvarlevorna av en man, och allt tyder på att liket legat där länge.
Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg får hand om utredningen och till sin hjälp har hon kollegan Folke som hon inte kommer vidare bra överens med. Mitt uppe i alltihopa inser hon också att förhållandet till sambon Göran inte kommer att fungera, så hon lämnar honom och flyttar ut för att bo på sin båt.
Fallet med den döde mannen är svårlöst. Händelserna som lett till hans död ligger långt bakåt i tiden och polisen har inte mycket att gå på. Man har hittat en vigselring, men det visar sej att den är ny och måste ha blivit ditlagd i samband med att liket hittades. Varför? Vem vill vilseleda dem?

Fyrmästarens dotter är en intressant och spännande bok. Jag tycker att den har vissa likheter med hur Camilla Läckberg skriver, t.ex. har deras sätt att beslriva miljöer vissa likheter. Tyvärr är det många karaktärer i handlingen och man kan bli lite "snurrig" av alla namn. Trots detta fängslades jag av handlingen  och av huvudpersonen Karin Adler och ser fram emot att läsa nästa bok, "Själakistan".

Bad, mycket besök och Läroplan 2011!

Det var fullt hus i helgen! I fredags kom barnens mormor på besök. Hon hade inte sett dem på länge och ville träffa dem. Hemma i Öskögle lämnade hon morfar som saknar dem nästan än mer. Men han har kommunvakt och kunde inte lämna Virserum. Synd om honom!
I lördags packade vi badkläderna och fikakorgen och åkte till Äventyrsbadet. Noah har fått smak på vattenrutschbanor och det gick knappt att få honom därifrån. Men till slut kände han sig rätt nöjd han också. Efter några timmar med bad, fika och mer bad så var vi rätt möra. Det händer inte ofta att jag är själv uppe kl. 21 en lördagskväll, men det var jag i lördags. Jag ville se klart Körslaget, men den sista halvtimmen var också mina ögonlock halvvägs ner.
I söndags kom farmor och farfar på besök också. Lovisa var värd för ett Me & I party på eftermiddagen så det var full aktivitet i huset under några timmar. På kvällen körde jag in mormor och farfar till Kalmar, mormor skulle åka med en väninna hem och farfar med kustpilen. Farmor stannade kvar för hon skulle ha hand om Aylin och Noah idag när det var stängningsdag på skolan/förskolan.
Idag har vi diskuterat den nya läroplanen som börjar gälla fr.o.m. hösten. Det var en intressant dag!
Så helgen har inte direkt varit lugn! :)

Det var en sådan dag!

I går fick vi en ingivelse i familjen att vi skulle baka lite. Det fanns ingen speciell anledning till baket utan vi var lite sugna på att ha något till fikat. Aylin var hos en kompis så det var Noah, Lovisa och jag som bakade. Noah myste av att få vara med och baka samt att ha oss för sig själv. Han var på toppenhumör! Han körde vispen när Lovisa och han gjorde kärleksmums och sedan gällde det att hänga med. När Aylin är med och bakar så går det lugnt tillväga och hon är noga med att fylla dl-måttet innan hon häller det i bunken, men med Noah gick det i rasande fart. Han hann knappt få ner dl-måttet i mjölbyttan innan han skulle hälla i det i bunken. :) Dessutom var han lite otålig över att det inte gick tillräckligt fort innan han fick slicka bunken! :)
Själv hade jag en humörnedgång när min bulldeg inte ville jäsa. Jag vet inte vad jag gjorde för fel och det var frustrerande. Jag gjorde en bulldeg till, men den ville heller inte jäsa som den skulle. Då funderade jag på att gå och lägga mig. Det var antagligen en sådan dag när inget ville fungera. Jag bakade ut bullarna i alla fall och de blev goda, men helt nöjd var jag inte!
Senare på kvällen trodde jag att mitt tips med idel hemmasegrar i SM-slutspelet i hockey skulle slå in, men inte då! Det lag som jag själv håller på, Djurgården, och som jag trodde skulle åka ur slutspelet lyckades med bedriften att för första gången i år vinna över Luleå i Luleå! Det var en sådan dag! :)

Framtida spelare!? :)

I måndags Noah och jag på hans på hans gymnastik i sporthallen här i Hagby. Då var det självklart vilka kläder han skulle ha. Han var nöjd över sina kläder och pappa var nog ännu nöjdare! ;)

Förvarning! Mycket bokprat!

Jag är väldigt intresserad av böcker och då framförallt deckare. Jag tycker det ger en skön avkoppling att få gå in i huvudpersonens värld i böckerna och följa deras liv. Jag lever mig lätt in i böckerna och följer de olika sinnesstämningar som en deckare kan ge. Under de senaste åren har jag mest lyssnat på ljudböcker. Det började med när jag var ute och sprang. Det kanske låter konstigt, men jag tyckte det var skönare att lyssna på en ljudbok istället för musik när jag sprang. Det bästa var att springa när det var mörkt och lyssna till en deckare. Det kändes som att jag var i en bubbla tillsammans med huvudpersonerna i boken. Det är svårt att förklara, men det var en skön känsla. Sedan jag fått ont i knät så har jag istället lyssnat på ljudböcker när jag kört bil eller varit ensam hemma. Att lyssna på en bok är inga problem, men att läsa en bok kommer och går. Det är mera lustanpassat. Nu är jag inne i en period då jag läser mycket mer än jag lyssnar. Mycket beror på att det går betydligt fortare för mig att läsa en bok än att lyssna på samma bok.
Under de senaste tre veckorna har jag läst och lyssnat på sammanlagt åtta deckare. Ibland ska jag erkänna att jag var osocial mot min familj, men oftast har jag läst på kvällarna när Lovisa skrivit sina arbeten till kursen eller när de andra varit sysselsatta med annat. Böckerna jag läst är:

"Sommardöden" Mons Kallentoft
Jag har lite svårt för Kallentofts böcker för sättet han skriver på. Man får följa många karaktärer och ibland kan det vara lite som med Johan Teorins böcker att man har svårt att hinna med de byter karaktär i böckerna. Jag upptäckte att det var lättare att läsa Sommardöden än att lyssna på den.

"Edward Finnigans upprättelse" av Roslund & Hellström
"Flickan under gatan" av Roslund & Hellström
Båda böckerna är kanonbra och det är svårt att lägga böckerna ifrån sig. Det är dessutom väldigt svårt att i förtid lista ut vem som är mördaren för det sker en helomvändning i slutet av böckerna. Det är bl.a. det som gör böckerna så spännande.

"Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen
En ny författarinna som jag blev nyfiken på. Hon skriver lätt och lite likt Camilla Läckberg. Pepparkakshuset är en spännande och bra bok.

"Svinajakten" av Anna Bovaller
Den senaste boken jag läst. Också en ny författarinna. Det tog ett tag att komma in i hennes skrivande, men för den delen är inte boken dålig. Svinajakten är bra och när man väl kommit igenom "introduktionen" av alla karaktärer i boken så blir den spännande.

"Den du inte ser" av Mari Jungstedt
"I denna stilla natt" av Mari Jungstedt
"Den inre kretsen" av Mari Jungstedt
Mari Jungstedt skriver spännande deckare. Det är väldigt lätt att komma in i handlingarna och lära känna karaktärerna. Hon har ett lätt språk och knyter samma huvudpersonernas historier på ett bra sätt.

Varför den låten!?

Åh, kall som is, din blick är kall som is....eller jag menar I will be popular, I will be popular...! Jag har inget emot Eric Saade, men jag har emot att man gör en låt väldigt lik en annan låt! Det brukar kallas för låtstöld! Sedan tycker jag att det var fel låt som vann!! Flera andra låtar växte i mina öron igår som t.ex. Dannys "In the club" och Sanna Nielsens "Im in love", men det gjorde inte "Popular". Kanske beror det på att jag irriterade mig på att låten är lik "Kall som is" eller att flertalet ungdomar säkerligen röstade på låten för att det var Eric Saade som sjöng och inte lyssnade på låten i sig. Låten sätter sig i skallen, det måste jag erkänna och jag tror att jag säkerligen kommer att gå och nynna på den flera gånger. Ah strunt samma egentligen för jag tror inte vi har en chans emot pakterna i sydost. Det spelar ingen roll vilken låt vi skickar till Tyskland. Det har vi ju sett flera år i rad nu.

I dag är det dags!

Jag ska ärligt erkänna att jag inte varit speciellt intresserad av årets melodifestival, men när är final så är det lite roligt i alla fall. Radion har spelat låtarna oft så en del har vuxit i mina öron.Jag har min favorit, The Moniker! Vilken har ni? Skri i kommentarerna.

Heja The Moniker!

Sol, korv och feber!

Egentligen tänkte jag skriva om vår utflykt i söndags kväll, men när kvällen kom så kom tröttheten på besök och vägrade gå! Väldigt enerverande! ;)
Vi började söndagsmorgon med att äta frukosten framför vasaloppsstarten. Jag blir alltid lika imponerad varje gång av vasaloppsstarten, när ormen långsamt börjar krypa framåt. Det händer väldigt sällan att vi äter framför tv:n så Aylin och Noah tyckte det var toppen även om de inte tyckte skidorna var speciellt intressanta. När vi följt vasaloppet ett tag så packade vi ihop lite matsäck och åkte ner till Åttahagen. Där grillade vi korv, lekte och fikade med chokladbollar. Det var ett härligt väder i söndags och vårkänslorna spirade! Solen sken, men det var ingen vårvärme. Det gjorde inget för solen och elden värmde. Det var första besöket i Åttahagen för i år och jag kan garantera att det blir flera besök.
Lite smolk i bägaren var att Noah fick feber på kvällen.

Förlåt mig själv för jag har syndat!

Nu har jag syndat och det rejält! Jag har ätit semla idag på fettisdagen, inte bara en utan TVÅ! Stora var de också! Förlåt alla som bjudit mig på semla genom åren, men de semlorna jag åt idag var de godaste jag någonsion ätit! Tidningen Barometern hade ett semletest i förra veckan och konditoriet Fiesta gjorde de godaste semlorna enligt testet och jag håller fullständigt med.

Markus! Det är värt att åka från Oskarshamn och tillbaka för att få äta deras Fiestas semla! Så goda är de!

Vårt första vårtecken!

Idag när vi var ute hittade Aylin dessa fina snödroppar! Skönt att våren är på väg!!!

Två positiva besked!

Idag har vi/jag fått två besked. Det första beskedet var jag som fick och det var från läkaren. Vi har tidigare diskuterar att han ska remittera mig vidare till någon annan specialist och när jag träffade honom sist så hade jag själv med mig tre förslag på knäspecialister som jag i sin tur hade fått av min sjukgymnast. Det var en läkare från Malmö, en från Göteborg och min läkares kollega Lars Godh. Lars Godh var en av de bättre knäspecialisterna i Linköping innan han bytte sjukhus till Oskarshamn. Min läkare diskuterade med Lars Godh och jag ska nu få gå till honom. Lars vet hela min historia, men vill träffa mig för att bestämma hur vi går vidare. Det låter vettigt.
Samtidigt som jag är glad att något händer, att jag ska få komma till Lars Godh, så är jag samtidigt lite besviken. Det är hela tiden att vänta, vänta. Jag vill att något ska hända med mitt knä NU! Jag är trött på att ha ont! Noah var 2,5år igår och ända sedan han var 2-3 veckor gammal har jag haft ont i knät. Men jag ska få en tid till Lars Godh inom en vecka så det är bara att vänta lite till.

Det andra beskedet fick vi lite senare nu i eftermiddag. I går var en mäklare ute hos oss för att göra en värdering på huset. Vi ska inte flytta utan det är för att vi ska göra om våra lån efter renoveringarna. Det blev som vi hade trott och hoppats på. Med det nya värdet på huset kan vi göra om våra lån så att topplånet försvinner in i bottenlånet. Skönt!
Det hade varit ännu mer toppen om vi lyckats få in billånet i bottenlånet också, men det går inte och det hade vi inte trott heller att vi skulle få. Det var två positiva besked i dag!
Nu har vi precis ätit kebab i pitabröd och med lite bastu och Let´s dance så blir det en riktig myskväll!

Bra gjort gumman!

Aylin överraskar mig varje tillfälle på simskolan. I måndags på simskolan var uppdraget att de skulle ta märket Silverdelfinen. Då ska man klara av att simma 250 meter bröstsim, simma 100 meter ryggsim, flyta i 2 minuter, vattentrampa i 2 minuter samt att dyka från kanten och hämta en ring på botten. Detta klarade Aylin och hon kunde återigen åka hem med ett simmärke. Bra gjort gumman!

Ser ofta liknelser!

I går när jag kom och hämtade Noah på förskolan fick jag höra en liten kul händelse med Noah. Hans förskollärare tycker om att ha roliga saker som örhängen och just igår hade hon tärningar som örhängen. Hon sa att Noah satt och kikade på tärningarna att tag och sedan gick han till ett annat rum, hämtade en stol och började klättra. Ner kommer han med en stor tärning i tyg och börjar snurra på tärningen. Helt plötsligt ropar han "JA!" och håller fram samma sida av sin tärning som är lika med den sida som syntes på förskollärarens örhänge. En kul liten historia! :)