Jag tycker det är segt att ha ont i knäna. Jag har inte kunnat röra mig fysiskt sedan i september förra året och nu längtar jag efter att kunna ge mig ut och springa en sträcka. Dessvärre känns inte det aktuellt inom de närmaste månaderna. Det ska bli intressant att få höra resultatet av den magnetröntgen som jag gjorde i onsdags.
För några år sedan tyckte jag det var väldigt tråkigt att ge sig ut och springa och jag kommer ihåg att jag sa till Lovisas pappa när vi tittade på maratontävlingen under ett OS, att jag tyckte att de personer som deltog inte var riktigt kloka. Hur kan man frivilligt plåga sig igenom ett maraton, plåga sig igenom 4,2 mil?, sa jag. Det känns som att jag fått äta upp de orden eftersom jag själv plågade mig igenom 4,2 mil i Stockholm maraton 2007 i 30 gradig hetta och dessutom på asfalt. Det kan mycket väl vara en orsak till varför jag nu har ont i knäna. Och nu längtar jag efter att få springa! Är jag riktigt klok!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar