Surt och hoppfullt!

Idag har jag opererat mitt knä igen och det känns både surt och hoppfullt. Hoppfullt för att läkaren hittade den skada i mitt knä som som jag haft problem med och som han rättade till (förhoppningsvis). Surt för att läkaren missade skadan vid tidigare operation. Alltså kunde jag varit igång rejält med både jobb och träning om läkaren uppmärksammat skadan direkt vid tidigare operation. Jag vet inte om det var vid första operationen i september eller vid operationen nu i januari som han missade skadan. Det visade sig att jag hade ett spricksystem i lårbensbrosket, som en krosskada, med bl.a. två flikar av brosket som stack upp och hakade fast i knäskålssenan och irriterade. Sedan hade jag även lösa broskbitar i knät. Dessa är nu borttagna och läkaren har slipat på broskflikarna. Dessutom var mitt brosk mjukt och slitet och hur det kommer att påverka mig i framtiden vet läkaren inte. En del har mycket slitningar på brosket och inget ont, medan andra har knappt något slitet alls men väldigt ont. Hur som helst måste jag vila mitt knä i ca en månad nu sa läkaren och det gör att min tidigare träning med knät i stort sett är bortkastad.
En annan positiv sak var att jag inte mådde dåligt alls efter operationen. Jag pratade med narkosläkaren innan och hon tittade i mina journaler vad jag fått tidigare. Hon la till en medicin till den andra två som skulle motverka illamåendet och det hjälpte. Det kändes väldigt skönt att vakna upp utan att må dåligt! Det är bara att vila tiden ut och sedan kämpa på!