"Med några enkla tryck på tangentbordet kunde han via satellit se de små människornas vardagliga liv. Dessa vidskepliga och svagbegåvade trodde ännu på slumpen. Det gav honom en känsla av makt då han hela tiden kunde iaktta dem. När väderförhållandena var gynnsamma kunde han till och med observera deras aningslösa ansikten. Kanske var det just det som gav honom den största tillfredsställelsen."
Den gotländska myten om vita havsfrun har funnits sedan Tjelvar tände elden och ön steg ur havet. Det berättas om en ung kvinna som drunknade på bröllopsnatten och som sedan dess i sin osalighet försökt locka ned män i underströmmarna utanför västkusten. Myten väcks till liv en tidig morgon, strax före midsommar, när en sjuksköterska hittas mördad i lusthuset på Tempelkullen i Botaniska trädgården. Hon är klädd till brud. Kriminalinspektör Maria Wern utreder fallet. Det blir en ojämn kamp där mördaren kan observera varje steg polisen tar. Med en intelligens och ett tekniskt kunnande som överträffar allt de trodde var möjligt planläggs en djävulsk strategi. Ondskan finns närmare än de tror.
Jag tycker inte att Anna Janssons senaste bok är bland de bästa. Det finns en spänning och ett driv i handlingen som är lockande, men den när ändå inte ända ut! Om det beror på att det är den 11:e boken i serien om Maria Wern vet jag inte, det borde inte vara det. Jag brukar inte ha problem med att läsa författare som har många böcker i sin serie, bara de är spännande och har ett driv i handlingen samt att de inte för förutsägande. Det är också bra om författaren kan skildra miljöer och personer på ett sätt så att det känns som om man själv är där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar