I söndags var jag och Aylin på Ellas dop. Noah har vattkoppor så han fick inte följa med. Dopet hölls i S:ta Birgittakyrkan. Kyrkan var fin och på nästan alla rader satt det besökare. Det var både vanliga kyrkobesökare och inbjudna till dopet. Jag och några bekanta satt långt bak och vi är inte direkt vana vid sederna vid en högmässa. Därför blev vi väldigt snopna när alla på prästens önskan började hälsa på alla och säga "Herrens frid" till den man hälsade på. Vi blev tagna på sängen kan jag säga. En av de bekanta berättade att hon inte hörde vad den första som hälsade sa, hon trodde att personen sa sitt namn så hon svarade artigt med sitt eget namn. Hon tyckte personen sa Ann-Sofie. När nästa personen hälsade på henne och även hon sa Ann-Sofie reagerade hon lite och undrade vad oddset var att hon träffade på två efter vartannat som heter Ann-Sofie. När så tredje personen, som var en man, kom fram och hälsade på henne och även han sa Ann-Sofie började hon verkligen undra om allt stod rätt till. Men så artig som hon är så hälsade hon på honom med sitt namn hon också. När hon efteråt berättade för oss vad som hänt fick vi oss ett gott skratt. Det lättade upp högmässan.
Dopet var fint och vi blev efteråt bjudna på god lunch. En av höjdpunkterna igår var när jag fick se ett strålande leende av lilla Ella när jag pratade med henne. Om det sedan berodde på att jag pratade med henne eller om hon var allmänt glad vet jag svaret på. Hon blev självklart glad över att se mig! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar