En lillgammal dotter

Aylin är lillgammal ibland och jag kan inte låta bli att le åt henne. Häromdagen, precis som de flesta dagarna, ville hon ha en sak. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad, men det spelar inge roll. Hon fick inte saken, men hon var självklart påstridig och sa att hon ville faktiskt ha det. Återigen fick hon nej och då sa hon:
- Är det slutpratat nu?
Ja, det är slutpratat nu sa jag och log samtidigt.
Hmm...brukar jag säga så till henne. Antagligen, för hon verkligen suger i sig det vi säger. Vi får verkligen tänka på vad vi säger.