6.jpg)
Vi frågade för någon helg sedan vad Aylin hade gjort på förskolan under veckan. Det har jag ingen aning om svarade hon då. Jo, men något kommer du ihåg, sa vi. Efter ett litet tag svarade hon: Nä, jag har ingen koll!
Vi kunde inte hålla oss för skratt då. Vilken skön kommentar!
Igår hade Aylin och jag en liten dialog i bilen om en låt som spelades på radio, som är lite småkul. Jag satt och diggade till låten när hon säger:
Aylin: Pappa, tycker du om den här låten?
Jag: Ja, det gör jag.
Aylin: Det gör inte jag!
Jag: Gör du inte? Jag tycker om låten.
Efter ett litet tag säger hon
Aylin: Pappa, jag tycker om låten lite. Men bara lite!
Jag tycker det är härligt när man kan ha sådana dialoger med sina barn. Noah kan visserligen inte prata, men han pratar på sitt sätt med ljud och skratt. Det är två solstrålar vi har! T.o.m. kl. 4.30 är Noah som en solstråle när han får syn på oss mellan springorna på spjälsängen. Då glömmer man för en liten stund att det är tidigt på morgonen.
2 kommentarer:
Du tror inte att barnens språk har nått med hur mamma och pappa uttrycker sig? För skriver pappa att han har en dialog med sitt 3,5 åriga barn istället för att han snackat lite med tjejen så påverkar nog det en del va ??? *ler* Min lille kille på snart 2 pratar en del fast har rätt många egna ord på mycket ännu. Men han härmar efter hela tiden särskilt när mamma säger "jäklar" när hon dragit tån rätt i barnstolen. Så ofta har det nog varti i säcken innan det kommer i påsen... *ler*
Jag förstår vad du menar, men det språk jag använder på bloggen är inte alltid det språk jag använder när jag pratar med mina barn:) Fast du har rätt...i stort sett allt det man själv säger kan man räkna med att det kommer ur barnens munnar. :§
Skicka en kommentar